Hållbarhetsrapportering blir en fråga för inköpsavdelningen, inte bara hållbarhetschefen

CSRD-direktivet, EU:s regelverk för hållbarhetsrapportering, fortsätter att få allt mer konkreta konsekvenser för hur svenska företag arbetar med sina leverantörskedjor. Enligt en genomgång från PwC handlar det inte längre om en fråga som stannar hos hållbarhetsavdelningen — kraven på spårbar, verifierbar data om leverantörers utsläpp, arbetsvillkor och materialflöden landar i praktiken direkt på inköpsfunktionens bord, oavsett om inköpscheferna själva har varit del av implementeringsarbetet eller inte.

Det är inköpschefer som sitter på relationerna med leverantörerna och därmed på nyckeln till den data som ska rapporteras: var råvaror kommer ifrån, hur underleverantörer följer upp sina egna leverantörer i flera led bakåt i kedjan, och vilka utsläpp som är kopplade till specifika inköpsbeslut och produktkategorier. Det här är en fundamentalt annan typ av uppgift än traditionell leverantörsuppföljning, som historiskt fokuserat på pris, kvalitet och leveranssäkerhet. Nu förväntas samma funktion också kunna redovisa scope 3-utsläpp — alltså utsläpp som uppstår hos leverantörer och underleverantörer, utanför det egna bolagets direkta kontroll — med en detaljnivå som många inköpsorganisationer ännu inte är rustade för.

Kedjereaktionen bakåt i leverantörsledet

Bolag som inte redan har byggt in hållbarhetskrav i sina upphandlingsmallar och leverantörsutvärderingar riskerar att få svårt att leverera fullständig rapportering när kraven successivt utökas till fler bolag, inklusive medelstora företag som tidigare undantagits. Det gäller inte bara de bolag som själva omfattas direkt av CSRD, utan även deras leverantörer, som i allt högre grad förväntas kunna leverera motsvarande data vidare uppåt i kedjan för att deras kunder ska kunna uppfylla sina egna rapporteringskrav — en kedjereaktion som redan börjat märkas i form av nya frågeformulär och dataförfrågningar från större kunder till mindre svenska underleverantörer.

Från frivilligt initiativ till hård regelefterlevnad

En parallell internationell analys från Circular Computing beskriver utvecklingen som att hållbar upphandling går från att vara ett frivilligt initiativ till att bli vad man kallar regulatory frontier — alltså själva frontlinjen för ny reglering — under 2026. Cirkularitet, återtillverkning och krav på hållbar förpackning lyfts fram som områden där inköpsavdelningar förväntas ta ett tydligare operativt ansvar, snarare än att enbart efterleva minimikrav som redan finns på plats.

För inköpschefer blir slutsatsen att hållbarhetsdata behöver bli en lika naturlig del av leverantörsutvärderingen som pris och leveranssäkerhet — inte en eftertanke inför nästa rapporteringsperiod, utan ett kriterium som vägs in redan när nya leverantörer utvärderas och avtal förhandlas.

Källor: PwC, Circular Computing