EU planerar ersätta LOU och LUF med en gemensam förordning

EU-kommissionen presenterade den 9 september 2026 sitt förslag om att ersätta dagens tre upphandlingsdirektiv — de som ligger till grund för svenska LOU, LUF och LUK — med en enda, direkt tillämplig EU-förordning. Ett utkast hade redan läckt till Euractiv i juli 2026, och det formella förslaget bekräftar i stort sett den inriktningen. Offentlig upphandling motsvarar enligt kommissionen omkring 15 procent av EU:s BNP, vilket gör reformen till ett av unionens mer betydande ekonomisk-politiska verktyg. Om förslaget går igenom blir det den största förändringen av upphandlingsregelverket i EU på över ett decennium.

Bland de mest konkreta förändringarna i det läckta utkastet finns nya upphandlingsförfaranden: ett öppet förhandlat förfarande som tillåter förhandling även inom det klassiska området, ett förenklat dynamiskt förfarande för standardiserade varor och tjänster, ett särskilt innovationsutmaningsförfarande för innovativa lösningar, samt ett särskilt förfarande för begränsade direktupphandlingar.

Enklare för mindre leverantörer, tuffare på säkerhet

Kvalificeringskraven föreslås förenklas för att sänka trösklarna för små och medelstora företag — bland annat genom proportionerliga krav och begränsningar av omsättningströsklar — samtidigt som utvärderingen ska utgå från "bäst värde för pengarna" snarare än lägsta pris, med en minimiviktning för kvalitetsfaktorer. Samtidigt skärps kraven på miljö och sociala hänsyn: cirkulär ekonomi, resurseffektivitet, energiprestanda och tillgänglighet föreslås bli obligatoriska inslag i fler upphandlingar än idag.

Utkastet innehåller också nya bestämmelser om europeisk preferens — möjlighet att gynna leverantörer och varor med ursprung inom EU, med potentiellt obligatorisk tillämpning inom vissa sektorer. Till det kommer skärpta krav på cybersäkerhet och leveranssäkerhet, samt utökade möjligheter att häva kontrakt på säkerhetsgrunder. Uteslutningsreglerna föreslås också bli hårdare: möjligheten till självsanering begränsas till frivilliga uteslutningsgrunder, och den maximala uteslutningstiden förlängs från tre till fem år.

Vad det betyder för ramavtal

För inköpare som jobbar med ramavtal är en av de mer praktiska förändringarna att avtal med en enda leverantör föreslås begränsas till tre år, medan avtal med flera leverantörer får löpa i upp till fem år — och båda typerna måste ange både ett maximalt värde och en maximal volym, inte bara det ena.

Juristen Kristian Pedersen beskriver utkastet som en stor och omfattande förändring, men manar samtidigt till försiktighet: det formella förslag som läggs fram i september kan skilja sig väsentligt från det läckta dokumentet. För svenska inköpare, både i offentlig och privat sektor som påverkas indirekt via leverantörskedjan, är rådet att börja bevaka processen redan nu snarare än att vänta på att reglerna är spikade.

Så förbereder sig inköpsorganisationer redan nu

Flera större offentliga upphandlare har enligt branschbedömare redan börjat kartlägga vilka delar av den egna avtalsportföljen som skulle påverkas mest av kortare maxtider för enleverantörsavtal, eftersom en övergång till förordningens föreslagna tidsgränser kan kräva omförhandling av flera pågående ramavtal snarare än att bara tillämpas på nya upphandlingar. Samma osäkerhet gäller de föreslagna kraven på europeisk preferens, där det ännu är oklart exakt vilka sektorer som kommer omfattas av obligatorisk tillämpning och vilka som enbart får en frivillig möjlighet att gynna EU-leverantörer. Just den skillnaden kan bli avgörande för hur stor påverkan blir på leverantörsbaser som idag är globalt sammansatta.

Källa: Svenskt Näringsliv