Konkurrensverket låter KTH-forskare kartlägga cirkulär offentlig upphandling

Konkurrensverket har låtit Sofia Lingegård, forskare vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH), kartlägga hur cirkulära affärsmodeller faktiskt tillämpas i svensk offentlig upphandling idag. Rapporten är en del av myndighetens löpande arbete med att bättre förstå hur upphandlingsregelverket kan användas för att driva på omställningen till en mer resurseffektiv ekonomi, snarare än att bara reglera pris och kvalitet.

Från linjär till cirkulär logik

Rapporten definierar cirkulär ekonomi som ett synsätt som minimerar avfall och maximerar återanvändning av resurser — en tydlig kontrast till den linjära modellen där varor utvinns, används och slutligen kasseras. I upphandlingssammanhang handlar cirkulär ekonomi konkret om att skapa slutna energi- och materialflöden genom leverantörskedjan, samtidigt som negativ miljöpåverkan och avfall minimeras genom hela produktens livscykel — från design och tillverkning till användning och slutligen återvinning eller återtillverkning.

Forskningen undersöker tre huvudfrågor: hur cirkulära affärsmodeller används i praktiken inom svensk offentlig upphandling idag, vilka konkreta hinder som begränsar en bredare tillämpning, samt vilka förutsättningar som behöver finnas på plats för att cirkulära angreppssätt ska kunna skalas upp och integreras mer systematiskt i upphandlingsprocesser.

Dokumenterade fördelar — men fortsatt begränsad spridning

Tidigare studier som rapporten hänvisar till visar att en övergång till cirkulära modeller kan sänka kostnader, förlänga produkters livslängd och stärka hållbarheten genom minskad miljöpåverkan. Ändå tyder rapportens själva tillkomst — att Konkurrensverket bedömt det nödvändigt att beställa en särskild kartläggning av hindren — på att cirkulära modeller fortfarande används i betydligt mindre utsträckning än vad de dokumenterade fördelarna skulle motivera.

Värt att notera är att forskningen genomförts självständigt och att slutsatserna inte är bindande för Konkurrensverket självt, i linje med myndighetens vanliga praxis för den här typen av beställda forskningsrapporter om konkurrens- och upphandlingsfrågor.

Relevans bortom offentlig sektor

För inköpschefer i privat sektor är rapporten relevant av ett par skäl utöver det rent akademiska intresset: offentlig upphandling fungerar ofta som ett slags testbädd för nya upphandlingsmetoder som med tiden sprider sig till privata inköpsorganisationer, särskilt inom hållbarhetsdrivna krav där regelverk och praxis inom offentlig sektor tenderar att ligga före. De hinder som rapporten identifierar för cirkulär upphandling i offentlig sektor — sannolikt kopplade till svårigheter att mäta och verifiera cirkularitet, samt osäkerhet kring hur cirkulära krav ska viktas mot pris i utvärderingen — är med stor sannolikhet samma typer av hinder som privata inköpsorganisationer redan brottas med, om än utan samma grad av formaliserad kartläggning.

Praktisk betydelse för inköpsfunktionen

Att mäta cirkularitet på ett sätt som håller för en formell utvärdering är i sig en utmaning många inköpsorganisationer ännu inte löst fullt ut. Frågor som hur stor andel återvunnet material en produkt faktiskt innehåller, hur lång förväntad livslängd en tjänst eller produkt har jämfört med konkurrerande alternativ, och hur reparerbarhet ska viktas mot inköpspris kräver ofta ett annat typ av underlag än det som traditionellt efterfrågas av leverantörer. Rapporter av det här slaget kan därför fungera som ett användbart underlag även för privata inköpsfunktioner som vill bygga en mer träffsäker modell för att utvärdera cirkularitet hos sina egna leverantörer, snarare än att behöva uppfinna metodiken helt på egen hand.

Källa: Konkurrensverket