Sverige sitter på mineraler EU efterfrågar – vad det betyder för inköpschefer

Sveriges geologiska undersökning (SGU) pekar ut ett antal kritiska råvaror med kända fyndigheter i Sverige: antimon, flusspat, fosfatmineral, grafit, kobolt, platinagruppens metaller, sällsynta jordartsmetaller, vismut och volfram. Flera av dessa har enligt SGU väl karterade och betydande mineraliseringar, särskilt fosfatmineral, flusspat, grafit och sällsynta jordartsmetaller — råvaror som blir alltmer strategiskt viktiga i takt med att EU:s import­beroende uppmärksammas på allvar.

EU importerar det mesta av det unionen förbrukar

EU har pekat ut 34 mineraler och metaller som kritiska eller strategiska för samhällsviktiga behov: grön omställning, digitalisering, rymdindustri och försvar. Samtidigt är obalansen påtaglig — Europa förbrukar ungefär en fjärdedel av världens råvaror men producerar bara omkring tre procent själva. Den skillnaden är kärnan i EU:s växande oro för leveranssäkerhet inom just de här råvarukategorierna.

Kinas dominans skapar sårbarhet

Kina leder produktionen av en lång rad kritiska material, inklusive sällsynta jordartsmetaller, magnesium, volfram, antimon, gallium och germanium. Den koncentrationen av utbud till i princip ett enda land utgör en betydande sårbarhet för europeiska tillverkare som är beroende av dessa material i allt från batterier och vindkraftverk till försvarsmateriel och elektronik — en sårbarhet som blivit alltmer synlig i takt med handelspolitiska spänningar mellan stormakterna.

Återvinning räcker inte på egen hand

Enligt SGU kommer återvinning ensamt inte att kunna möta den förväntade efterfrågan förrän tidigast omkring år 2100. Det innebär att utökad primär gruvbrytning i Europa, inklusive Sverige, ses som nödvändig under överskådlig framtid för att täcka behovet — återvinning är en viktig del av lösningen på lång sikt, men inte något som löser bristerna inom de kommande decennierna.

Vad det betyder för svenska inköpsorganisationer

EU trycker på för ökad produktion och bearbetning av råvaror inom unionen, delvis för att minska beroendet av import från icke-demokratiska stater och delvis för att komma till rätta med etiska frågetecken kring utvinning på andra håll i världen. För inköpschefer med leverantörskedjor som är beroende av kritiska mineraler — vare sig det handlar om batteriproduktion, elektronik eller avancerad tillverkningsindustri — innebär utvecklingen att svensk och europeisk brytning på sikt kan bli ett alternativ till dagens importberoende. Det är dock en omställning som tar tid: nya gruvor och bearbetningsanläggningar kräver långa tillståndsprocesser och stora investeringar innan de faktiskt kan bidra till leveranskedjan. Inköpsorganisationer med stor exponering mot kritiska råvaror gör klokt i att redan nu kartlägga sitt beroende och bevaka hur svensk mineralnäring utvecklas, snarare än att vänta tills en global bristsituation tvingar fram snabba beslut.

Källa: SGU